Jag vet inte om det är för att det är den där tiden på månaden.. ni vet lingonveckan. Eller om jag bara har en liten depp-period. Men just nu känns det lite tungt och jag vet att det är en skam att jag säger så för jag har ju verkligen ingenting att klaga på. Jag liksom skäms över att känna mig nere, tillåter mig inte. Jag tänker alltid att jag får inte känna såhär för det finns dom som lever i ett helvete så upp med hakan och var tacksam istället. Och det är jag. Alltså det är jag verkligen. Men jag kan inte hjälpa det, att jag känner mig lite låg för tillfället, och att jag gör det till en så pass "stor" grej att jag till och med ens skriver om det här för er, när jag bara borde rycka på axlarna och tänka att äsch, det går över snart. Ellerhur? :)

 

Men jag tror att det också är lite utav en rädsla som sitter i mig lite från mina tidigare riktigt djupa depressioner som jag haft. Det finns en liten oro så for jag känner mig lite nere numera, och det är att det är en ny depression som håller på att växa fram, är ni med vad jag menar? Jag blir rädd.

Fast jag har ju lingonvecka nu, och jag försöker att intala mig själv att det är den som spökar.

För jag känner mig sådär värdelös. Ni vet, sämst i världen. Ful och värdelös. Är inte det lite typiskt pms:igt?

 

 

Jag gillar egentligen inte att bli för personlig och att öppna mig såhär på bloggen. Jag är rädd att bli dömd, en en annan rädsla jag önskar jag en dag blir kvitt helt. Kanske är det därför bra att skriva såna här inlägg ibland, där man låser upp sitt skal lite? Bara för att trotsa sin rädsla menar jag? Låta det få bära eller brista helt enkelt? Eller borde man hålla tyst om sånt här?

 

Hörrni jag är ledsen att det här inlägget inte sprider den där glada härliga energin som jag egentligen vill. Det var inte meningen att jag ens skulle skriva det här men det bara kom när jag började knappa på tangenterna så jag hoppas att ni inte misströstar ♥ Kramar och kärlek till er!